I en undersökning som har gjorts av stiftelsen Albright, som vill att fler kvinnor ska ta plats, synas och få utrymme i näringslivet, så visar det sig att många kvinnor i USA lyckas bli VD:ar jämfört med i Sverige. Det finns alltså fler kvinnliga VD:ar i USA än i Sverige, något som kan kännas ganska otippat med tanke på att vi i Sverige nog har nått längre i vårt arbete med jämställdhet och jämställdhetsreformer. Vi har till exempel en mer utbyggd föräldraförsäkring och flera kvinnor som har fått jobb istället för att som i många andra länder vara hemmafruar, både i USA men också nere på kontinenten i Europa.
Hemmafruns roll är den gamla vanliga och klassiska. Hon ska ta hand om hemmet och barnen och hålla sig till att laga mat och städa, och andra obetalda hushållssysslor. Och kanske mellan varven driva små välgörenhetsprojekt eller surfa på nätet på sidor som http://pixel.se/ eller www.ellos.se eller kanske nätshoppa hem onödigheter.
Det låter ju ganska så förlegat och mossigt eller hur? Så hur kunde ett land där kvinnor fortfarande i högre utsträckning är kvar hemma vid spisen eller tar hand om huset medan mannen gör karriär gå om Sverige (vad gäller andelen kvinnliga VD:ar och chefer), med vår mer jämställda arbetsmarknad och våra generösa familjeregler?
Regler som ger kvinnor mer föräldraledighet och även har föräldraveckor och föräldramånader som är specifikt avsatta och dedikerade för mannen (eller rättare sagt är lagstiftningen utformad så att båda föräldrarna får en viss andel av ledigheten, men i många familjer blir det ju mannen, sen finns andra hushåll där det kanske inte finns någon man eller inte finns någon kvinna med i familjekonstellationen med två vuxna människor).
Kanske är vår iver att få ut kvinnorna i arbetslivet något som hindrar många kvinnor från att nå hela vägen. Kanske behöver man göra ett val, ett tydligt val som i USA, mellan jobb och karriär å ena sidan och familjen och barnen å andra sidan, där den ena i hushållet väljer jobb och karriär medan den andra satsar mest på hemmet.
I Sverige så vill kanske många kvinnor både behålla kakan och äta den. Men att vara VD och toppchef är ett riktigt heltidsjobb som kan vara svårt att kombinera med att hinna med sin familj. I USA väljer förvisso många kvinnor (eller så väljer deras män åt dem) att vara hemma och ta hand om huset som hemmafru. Men det skulle också kunna vara så att en större andel kvinnor tar sig hela vägen till toppen där för att de gör det motsatta valet och tydligt väljer karriären först, medan någon annan får ta hand om hemmet, kanske en man, kanske ett hembiträde, kanske en förälder. Det skulle möjligen förklara hur USA på något vis lyckats ta sig förbi Sverige just vad det gäller andelen kvinnliga toppchefer. Fler kvinnor fastnar i hemmafrufällan där, men fler kvinnor väljer också bort det helt och går “all in” på att göra karriär istället för att försöka balansera jobb och familj, vilket leder till två halvmesyrer.